8 mars – Den när jag fick sparken, mutades och slutade jobba!!

I går nämnde jag att jag 2009 började jobba för Hugo Boss och idag ska vi prata lite mer om anställningen som förändrade mitt liv. Jag väljer att skriva just det här inlägget för att visa på att ett nederlag inte behöver vara något annat än en nystart. Jobb kommer och går och ibland tar det tid innan vi hittar rätt!

När jag började på Hugo Boss den 2 februari 2009 var det i samband med min flytt till Stockholm. Med hjälp av min dåvarande frisör Camilla fick jag en unik möjlighet att via hennes vän få ett jobb på det stora kostymföretaget som skulle öppna nytt på Åhléns City. Jag bodde då i Motala men valde att snabbt packa mina saker och flytta upp i och med att jag också kunde få en bostad i samband med jobbet. Jobbet innebar butiksarbete, något jag faktiskt inte kunde så mycket om bortsett från mina år hos ICA Maxi.

Det började ganska motigt och jag minnas att min chef Anna flera gånger påpekade att jag måste förbättra mina resultat och lära mig möta kunden på ”rätt sätt” för att få upp mina försäljningssiffror. I ärlighetens namn visste jag att jag inte var någon säljare men kunde ju inte erkänna det då jobbet stod på spel. Istället började jag med en ny taktik, att underlätta hennes arbete.  Jag erbjöd mig att komma in på lediga dagar och städa lagret och uppdatera lagersaldot samt springa ärenden. Även om jag tror att hon förstod vad jag höll på med uppskattade hon nog lite avlastning och jag klarade mig ett tag till.

I maj 2010 hade jag bevisat att jag kunde sälja kostymer OCH vara behjälplig med det administrativa så vips fick jag bli assisterande butikschef. En roll jag tog på största allvar genom att jobba både fler timmar och ännu hårdare. Under den här perioden av mitt liv lade jag det mesta åt sidan och träffade knappt vänner. Mot slutet på året blev det klart att Anna skulle sluta och efterlämnade sig två butiker utan chef, Åhléns City och PUB. Jag blev då tillförordnad butikschef på Åhléns under tiden ledningen letade annan kandidat. Det kom ingen annan kandidat så jag blev ordinarie chef i april 2011 och månaden efter fick jag även ta över butiken på PUB. Där och då var jag Sveriges yngsta butikschef inom Hugo Boss vilket jag då var stolt över, något som dock senare skulle visa sig verkligen ligga mig i fatet.

När sommaren kom fick jag även butiken i Barkarby i knät då de fick ett hastigt avslut från deras dåvarande butikschef och jag jobbade nu dygnet runt. Jag sprang fram och tillbaka och försökte bolla budgetar, personal och diverse inventeringar. Under den här perioden lärde jag mig massor, både om jobbet, livet och inte minst mig själv.

Efter vintern kom 2012 och då kom företaget på att man ville byta ut mig och leta efter en mer erfaren ledare och jag erbjöds att behålla min (nu höjda) lön men byta arbetsuppgifter. Jag tackade nej och i samma veva kom den första skriftliga varningen som baserades på ej uppnådda mål för PUB. Efter den kom ytterligare en och medan jag väntade på den tredje anlitade jag en arbetsrättsjurist. Vi förberedde för en hård kamp och fick i samma veva höra att de anlitat Mannheimer & Swartling. När den tredje varningen senare kom påbörjade vi förhandlingar bakom stängda dörrar.

Jag kommer låta det exakta resultatet av detta bli osagt men när vi var klara slutade jag på dagen en varm junidag 2012. Jag fick inte berätta för personalen eller någon annan utan bara lämna med så högt huvud jag kunde, vilket var väldigt svårt. Men samtidigt en lättnad då jag kämpat med detta i fyra månader helt ensam och samtidigt jobbat stenhårt.

Självklart fick jag ett avgångsvederlag för i Sverige kan vi inte bara byta ut personal hur som helst. Jag fick skriva på ett sekretessavtal och inte heller jobba med något annat under sex månader samt aldrig yppa detaljerna i avtalet. För att inte dö av tristess då jag inte fick jobba valde jag att bli volontär på Plan International Sverige och där börjar ett annat mycket spännande kapitel. ..

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *