Varför blir inte alla barn snälla?

Det sägs att vi alla föds nakna och då menar jag inte den uppenbara nakenheten, utan det faktum att vi är oförstörda. Med tiden växer vi upp tillsammans med våra familjer och matas med värderingar och intryck från olika håll. Men om vi går tillbaka till barndomen så är det så att vi vuxna påverkar betydligt mer än vi kanske tänker på. Om jag till exempel visar min dotter att jag inte gillar något eller någon kommer hon reagera på samma sätt efter några gånger. Visar jag motsatsen kommer hon också gilla det/dem jag gillar.

Vi säger ofta att barn är ärliga och det stämmer nog men mycket av det barn säger kommer från oss vuxna. Jag är lite orolig för detta nu när Miriam ska börja på förskolan efter sommaren. Hur ska andra barn möta henne och hur ska hon klara sig? Jag vet att hon är en tuff tjej så det kommer säkert gå bra men mitt pappahjärta oroar sig ändå. Tänk bara en sådan sak som att hon har två pappor (ja till och med tre) och sen bor hon inte med sin mamma, som kanske de flesta av henne blivande kompisar säkert gör  Ni som läste mitt inlägg om hur det var för mig när jag växte upp och fick frågor om min adoption (redan på förskolan) vet att jag drog rövarhistorier om människoätande tigrar, men jag vill att Miriam ska kunna säga sanningen med stolthet. Hon är faktiskt en liten tjej som har turen att ha väldigt många som älskar henne. Hon har flera familjer som binds samman genom just henne och i allas ögon är hon en liten stjärna.

Anledningen till att jag kom att tänka på just det här var för att förra veckan var vi hos mina föräldrar och vi träffade två barn i en lekpark. I vanlig ordning trampade Miriam fram som en bulldozer och mosade deras fina sandkakor och skapade allmänt kaos. Men barnen som var 3 och 7 inkluderade henne i sin lek och ville visa henne hur man gör kakor med sanden. Det äldre barnet berättade för oss om deras familj och syskon medan den yngre mest lekte med Miriam. När vi senare skulle gå tittade den yngre upp på oss och sa ”det var trevligt att träffa er”. Tänk 3 år gammal och säga så till främmande människor i lekparken, jag blev rörd och tänkte att det kommer gå bra för honom om hans föräldrar redan fått in artigheten i deras uppfostran. Hans storasyster var också väldigt gullig och de lämnade mig båda med hopp inför framtiden.

Miriam ska få bli precis vad hon vill bli genom att testa sig fram och förhoppningsvis finner hon sin egen väg. Men en sak kommer jag (och Johan) vara stenhårda på och det är att hon måste vara snäll. Det är det enda vi förväntar oss och i skrivade stund är hon väldigt snäll där hon ligger och sover middag i sin lilla säng.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *