MyPakage

<reklam> Ni är många som frågat kring >>MyPakage<< och varför jag uppdaterat så mycket om dessa kalsonger. Jag hoppas och tror att ni efter detta inlägg känner att ni har lite bättre koll på vad det är och varför jag valt att marknadsföra dem.

Först och främst är kalsonger något vi killar bär varje dag, åtminstone gör jag det. Det kan tyckas som en tråkig grej att köpa och nästan ännu tråkigare att få av någon annan. >>MyPakage<< är ett företag som valt att satsa på komfort, design och funktion – på en och samma gång. Som om inte det vore nog har företaget också en nöjd-kund-garanti som ger er möjligheten att testa och skulle något kännas fel så är det bara att kontakta dem så hjälper de er med en reklamation. Den lilla fickan framtill är speciell framtagen för att öka känslan av frihet och jag lovar att så snart ni har testat ett par kommer ni inte vilja byta till något annat.

Jag kan också rekommendera er att följa dem i sociala medier där ni kan vinna produkter och på så vis få testa gratis. Kalsongerna är helt enkelt för bra för att inte testa, se filmen nedan. Lita på mig!

 

Jag ringde 112 men ingen kom!!

Ikväll mötte Johan och jag upp Sofie och Stéphanie för en söndagsmiddag på stan. Vi testade först Tak men menyn passade inte mig som vegetarian så vi gick vidare och hamnade på Rolf de MaréDrottninggatan. Precis utanför ligger en offentlig toalett där det pågick märkliga saker och alla som kom och öppnade dörren slängde snabbt igen den och rusade därifrån. Till slut skickade vi bort Sofie för att se vad som fanns därinne för det började blir lite olustigt att ingen tog tag i det.

Det visade sig då att det var en medvetslös kvinna som satt där inne så jag ringde direkt 112 för att be om polis eller ambulans. En tjej tog upp min anmälan och skulle skicka en patrull lovade hon. När ingen dykt upp efter knappt 30 minuter ringde Sofie igen och berättade samma historia och tio minuter senare kom en ambulans som försökte väcka kvinnan. När de väl fått upp henne på benen så valde de att bara lämna henne på gatan och nu sitter hon och sover på huk. Utan att veta hur samtalet med ambulansmännen gick så känns det märkligt att bara lämna henne åt sitt öde mitt på öppen gata. Jag blev oerhört besviken och syftet med mitt samtal var att hjälpa denna kvinna som absolut inte är i stånd att ta hand om sig själv. Har vi inte ett bättre samhällsstöd än så här?

Bild: Sveriges Radio (mannen på bilden har inget med händelsen att göra)

 

Vi hade inbrott i vårt kök imorse!!!!

Johan och jag är som ni vet hos mamma och pappa för att koppla av och spela lite golf. Tidigare idag när vi satt i bilen ringde telefonen och en kvinna från Verisure ringde och bad mig snabbt uppge vår säkerhetskod då det gått ett inbrottslarm från vårt kök. Helt tagen av nyheten försökte jag leta i minnet efter olika förslag medan hon försökte lugna mig genom att ge ledtrådar. När jag till slut kom på vår kod kunde jag få mer information och då visade det sig att larmet utlösts av en solkatt som reflekterade sig i kameralinsen och för att unvika detta borde jag tydligen torka av den. Jag hade dock redan nästa fått era stroke och byggt upp ett scenario av en inbrottstjuv och en förstörd lägenhet dagen innan vår visningen.

Tusen tack Verisure för en underbar start på denna lördag!!

 

Jag kommer snart få ett nytt jobb!!

När jag i vintras lämnade Plan International för att kliva över till Lifestyle Publishing var det i tron att jag skulle ansvara för ett showroom och jobba med PR och synlighet i förlagets magasin. Ganska snabbt blev rollen förändrad och på mitt bord hamnade en hel del annat. Jag har aldrig riktigt kommunicerat detta, troligen för att det gått så fort. Nu är vi på Lifestyle i fart med att göra ytterligare förändringar som kommer påverka min roll ytterligare, vi ska öppna nya företag under moderbolaget. Jag har en del saker att ta ställning till men jag gissar att min titel och roll kommer förändras igen inom kort så jag tänker att jag tar det då.

Om någon timma sätter jag och Johan oss i bilen för att åka mot gården för att spendera helgen med familjen. På söndag är det visning av vår lägenhet och imorse påminde Johan mig om att jag har en massa väskor i garderoben som jag måste plocka bort innan dess. Det kan tyckas konstigt men i och med stöldrisken under en visning så måste jag ta det säkra före det osäkra. Jag har nämligen råkat ut för två inbrott de senaste åren och jag har lovat mig själv att det inte ska bli fler gånger.

 

På lördag avgörs det om vi får åka till Sydafrika

När jag var liten började jag att spela golf, mycket på grund av att mina föräldrar spelar i tid och otid. Jag lärde mig ganska snabbt och i och med att jag älskar regler så blev det här verkligen något för mig. När jag kom upp i övre tonåren så gled mina intressen över till annat och klubborna fick vila några år. Jag har de senaste tolv åren spelat högst sporadiskt men under vår resa till Istanbul i våras fick jag chansen att slå några hinkar igen.

Johan fick lite sug och jag var inte sen med att få mina föräldrar att locka in honom i spelat charm. Pappa tog det hela ett steg längre och utmanade min bror, svåger och Johan där högsta priset är en resa för hela familjen till Sydafrika nästa år. Det enda lilla kruxet är att samtliga måste ner till handikapp 36 om detta ska gå vägen. Själv lever jag på gamla meriter och är safe men värre är det med de andra tre. Ryktet säger att Carl har fuskat sig ner till 36 genom att muta kvinnan i golfshopen men Johan och Jonas är lite mer ärliga och kämpar på. I helgen åker vi till mamma och pappa för en avstämning där Johan ska ”spela upp” för att se hur det ser ut och kanske få några tips. Vad tror ni? Hur ser chanserna ut?

På bilden bär jag kalsonger från >>MyPakage<< som är perfekt för både golfande och andra sporter. Allt sitter på plats och du kan verkligen fokusera på ditt utövande!

 

Jag ska till Paradise Hotel !!!

Vad många kanske inte vet om mig är att jag älskar dokusåpor och gladeligen sitter uppe halva nätterna och gottar mig vecka ut och vecka in. Dock ska sägas att oavsett hur mycket jag älskar att se andra stöka runt och ha sex i dunkel belysning på bästa sändningstid så skulle jag aldrig för mitt liv ställa upp själv. Troligen för att jag inte litar på mig själv när de dolda kamerorna sen börjar spela in. Jag fick idag en inbjudan till premiärfesten av Paradise HotelCafé Opera och kände mig precis som ett barn på julafton. Ska ni följa nya säsongen?

 

Dagen började med en oväntad skuld !?

Idag är det onsdag vilket betyder löpning med Clarion Sign innan jobbet. Varje vecka ses vi på trappan 07.00 och idag var jag till och med extra tidig på grund av att jag inte kunde sova ordentligt när solen sken in i sovrummet. När vi sprungit våra sex kilometer och skulle sätta oss vid frukosten nåddes jag av ett sms från Johan som glatt meddelade att han hade glömt sin plånbok hemma men ändå hade handlat en latte på Joe & The Juice vid jobbet på och ville att jag skulle gå in och lösa ut honom. Jag skrattade högt för det här är lite typiskt honom och att bli påmind om hans (0ftast) gulliga glömska fick mig på väldigt gott humör. Det är de där små sakerna i livet som kan betyda mycket ..

Nu måste jag fortsätta jakten på de där små plastskenorna så vi kan få ordning på luckan till diskmaskinen.

 

Sms:et fick hjärtat att stanna! Kan man dö av stress?

Imorse stod jag och Johan i godan ro på Joe & The JuiceGrev Turegatan för att köpa en kaffe innan vi gick upp till kontoret när min telefon plingade till och ett sms landade i inkorgen. Det var vår städerska som stod utanför vår ytterdörr på Kungsholmen som vanligt 8.30. I och med att vi just nu bor i mina föräldrars lägenhet under försäljningen så hade jag såklart helt missat detta och var därför någon helst annanstans i tankarna i morse.

Med varmt kaffe i handen fick jag rusa ner i tunnelbanan och åka hem och släppa in henne. Det här kanske inte låter som någon stor sak men när hela mitt liv just nu är fullt av stressmoment så är varje lugn stund värd väldigt mycket. Senare i dag ska jag till Elgiganten för att fortsätta jakten på plastbitarna till köksluckan för att se om vi till slut kan få den monterad. Jag har slutat tro och är helt uppgiven men ska försöka uppbåda kraft nog att i alla fall görs ett sista försök. Jag vet att ni hejar på mig och allt stöd betyder mycket just nu…

 

Vem bär egentligen ansvaret för den här soppan?

Jag och Johan håller som bäst på att sälja vår lägenhet och i skrivande stund har vi vår första förhandsvisningen som kan gå hur som helst. Något som verkligen har gått käpprätt åt helvete är bytet av diskmaskinen som vi köpte hos Elgiganten. När den levererades så visade sig att det inte gick att montera loss den gamla som var platsbyggd och nästintill inmurad. Efter tre olika försök av tre olika montörer och två besök av en extern snickare lyckades vi få loss den gamla och tryckte in den nya. Då dök ett nytt problem upp, frontluckan var knäckt (av Elgigantens montörer – men det ville ingen ta ansvar för) och gick inte att montera tillbaka. Aningen uppgivna besökte vi Kvik och försökte akutköpa en ny men det var lättare sagt än gjort då det var fler veckors leveranstid från Danmark. Där och då dog allt tålamod och vi började båda nästan gråta och den snälle säljaren Sebastian började genast ringa en massa samtal och lyckades trolla fram en lucka som lånades från en annan kund. Räddningen var nu nära….trodde vi!

I morse kom en ny snickare och skulle avsluta monteringen men då visade det sig att det saknades avgörande skruvar som gjorde att allt började om igen. Jag kom nyss tillbaka från Kvik igen där jag fick namn och nummer till företagets lager i Årsta och jag skulle själv ringa dem för att se om jag kunde få loss skruvar. Tack för den!

Som det ser ut nu så kommer den som köper vår lägenhet få lära sig att uppskatta att diska för hand.

 

Jag blev lurad av företaget som skulle sälja mina kläder!

Som många vet är shopping ett stort intresse för mig. När jag väl har produkterna hemma är en del av glädjen borta så det är själva köpet som kittlar mig. Det är en märklig känsla som är svår att sätta ord på. Nu när vi anlitade >>Decor Baltazarstyle<< för att styla vår lägenhet inför försäljningen så blev jag ombedd att rensa undan i garderoben och endast spara ett tiotal plagg som skulle lyfta rummet. Jag tror det var först där och då jag insåg att jag har en riktig relation till allt i garderoben och jag kunde knappt påbörja resningen, det blev lite som att göra slut!

När jag efter mycket om och men fått bort det mesta hade jag tre högar framför mig och en av dem (den minsta) var saker jag kunde tänka mig att leva utan. Jag valde att kontakta Herr Judith som många rekommenderat mig att göra och åkte senare dit med det jag hade valt ut. Där sorterades lite bort som saker som de inte kunde sälja (som jag senare valde att skänka) och resten hängdes upp i butiken på Hornsgatan och jag lämnades med budskapet att jag skulle höra av mig om en månad för att höra hur det gått. Igår hade den månaden gått och jag svängde förbi efter jobbet och fick glatt höra att mycket hade sålts så jag fick en sedelbunt och kände mig rätt glad. Av alla tjänster jag har testat genom åren är det här helt klart den bästa. Vilken som är det värsta? Det måste vara Chance Two som jag hade ett samarbete med i våras. Han som driver sajten kom med stora ord och löften när han hämtade upp inte mindre än tre stora påsar med kläder, skor och väskor. Nu nästan ett halvår senare har jag inte fått vare sig pengar eller varorna tillbaka detta trots att vi avslutat samarbetet och en hel del såldes. Sådana här skojare finns det gott om och man lär av sina misstag.

Nu ska jag rusa iväg och träffa upp min vän Peter, ha en fin lördag!