Smygstartade julen med Maria Montazami och Fyrklövern

Nu för tiden går jag sällan på event då det inte finns så mycket tid men när >>EKPR<< bjuder in så bokar jag in direkt. I tisdags stod julmys på agendan tillsammans med Fyrklövern och Maria Montazami. Att kliva in i lokalen och känna doften av kanel gjorde att jag genast glömde bort augustikylan och började fundera på granar, julklappar och gröt.

Syftet med eventet var att visa upp kollektionen som Maria gjort tillsammans med Fyrklövern. Det är som en fristående fortsättning på det tidigare samarbetet och alla delarna var fint uppdukade och det bjöds verkligen på fin stämning. Jag som är en riktig julfantast blev sugen på att ta med mig allt hem och börja fira jul redan nu. I och med att vi köpt ny lägenhet så passar det bra med massa inspiration och i vårt nya kök har vi massor av förvaring och den här serien ska jag absolut kika närmare på när vi börjat packa upp det vi redan har. Vad tycker ni?

Foto: Thomas Engström/TV3.
 

Vi fick endast ett bud och tvingades sälja!

I går började äntligen budgivningen på vår lägenhet som legat ute till försäljning en dryg vecka. Vi hade både förhoppningar och förväntning samtidigt som vi var väldigt nervösa. Redan på förmiddagen kom första budet som inte helt otippat var utgångspriset. Vi visste redan innan att det för oss var en bit i från acceptnivån och fick spänt vänta vidare. Runt lunchtid igår ringde vår mäklare Sophie och meddelade att budgivare 1 bad oss om ett motbud då de befann sig i en annan process men fastnat för vår lägenhet och ville veta om vi kunde stänga affären på en gång. Efter en kort stunds betänketid rusade jag bort till Johan och redogjorde snabbt för läget och vi kom överens om ett pris vi kunde acceptera och meddelade Sophie.

Ganska exakt en timma senare ringde hon och meddelade att budet vad taget och att vi var välkomna att skriva på 30 minuter senare. I och med att vi inte fått några andra bud och att vi hade viss tidspress kände vi båda att det här var rätt beslut. Dessutom lyckades vi bespara oss en del nerver och kunde sent i går fira med en skål och mammas hemlagade lasagne. Nu har vi drygt fem veckor på oss innan vi flyttar och det gör att vi återigen får skjuta på semestern men i det här läget spelar det absolut ingen roll. Jag har aldrig varit mer redo att flytta och påbörja en ny resa!

Jag vill varmt rekommendera >>Fastighetsmäklarna<< till alla er som är redo att sälja eller vill göra en värdering av er bostad. I ett läge där du gör affärer på hög nivå med ofta lånade pengar är det lätt att tappa greppet och då känns det otroligt skönt att ha en mäklare som står stadigt på jorden och kan ge handfasta tips och råd vilket Fastighetsmäklarna alltid kunnat erbjuda mig och Johan.

 

MyPakage

<reklam> Ni är många som frågat kring >>MyPakage<< och varför jag uppdaterat så mycket om dessa kalsonger. Jag hoppas och tror att ni efter detta inlägg känner att ni har lite bättre koll på vad det är och varför jag valt att marknadsföra dem.

Först och främst är kalsonger något vi killar bär varje dag, åtminstone gör jag det. Det kan tyckas som en tråkig grej att köpa och nästan ännu tråkigare att få av någon annan. >>MyPakage<< är ett företag som valt att satsa på komfort, design och funktion – på en och samma gång. Som om inte det vore nog har företaget också en nöjd-kund-garanti som ger er möjligheten att testa och skulle något kännas fel så är det bara att kontakta dem så hjälper de er med en reklamation. Den lilla fickan framtill är speciell framtagen för att öka känslan av frihet och jag lovar att så snart ni har testat ett par kommer ni inte vilja byta till något annat.

Jag kan också rekommendera er att följa dem i sociala medier där ni kan vinna produkter och på så vis få testa gratis. Kalsongerna är helt enkelt för bra för att inte testa, se filmen nedan. Lita på mig!

 

Jag ringde 112 men ingen kom!!

Ikväll mötte Johan och jag upp Sofie och Stéphanie för en söndagsmiddag på stan. Vi testade först Tak men menyn passade inte mig som vegetarian så vi gick vidare och hamnade på Rolf de MaréDrottninggatan. Precis utanför ligger en offentlig toalett där det pågick märkliga saker och alla som kom och öppnade dörren slängde snabbt igen den och rusade därifrån. Till slut skickade vi bort Sofie för att se vad som fanns därinne för det började blir lite olustigt att ingen tog tag i det.

Det visade sig då att det var en medvetslös kvinna som satt där inne så jag ringde direkt 112 för att be om polis eller ambulans. En tjej tog upp min anmälan och skulle skicka en patrull lovade hon. När ingen dykt upp efter knappt 30 minuter ringde Sofie igen och berättade samma historia och tio minuter senare kom en ambulans som försökte väcka kvinnan. När de väl fått upp henne på benen så valde de att bara lämna henne på gatan och nu sitter hon och sover på huk. Utan att veta hur samtalet med ambulansmännen gick så känns det märkligt att bara lämna henne åt sitt öde mitt på öppen gata. Jag blev oerhört besviken och syftet med mitt samtal var att hjälpa denna kvinna som absolut inte är i stånd att ta hand om sig själv. Har vi inte ett bättre samhällsstöd än så här?

Bild: Sveriges Radio (mannen på bilden har inget med händelsen att göra)

 

Vi hade inbrott i vårt kök imorse!!!!

Johan och jag är som ni vet hos mamma och pappa för att koppla av och spela lite golf. Tidigare idag när vi satt i bilen ringde telefonen och en kvinna från Verisure ringde och bad mig snabbt uppge vår säkerhetskod då det gått ett inbrottslarm från vårt kök. Helt tagen av nyheten försökte jag leta i minnet efter olika förslag medan hon försökte lugna mig genom att ge ledtrådar. När jag till slut kom på vår kod kunde jag få mer information och då visade det sig att larmet utlösts av en solkatt som reflekterade sig i kameralinsen och för att unvika detta borde jag tydligen torka av den. Jag hade dock redan nästa fått era stroke och byggt upp ett scenario av en inbrottstjuv och en förstörd lägenhet dagen innan vår visningen.

Tusen tack Verisure för en underbar start på denna lördag!!

 

Jag kommer snart få ett nytt jobb!!

När jag i vintras lämnade Plan International för att kliva över till Lifestyle Publishing var det i tron att jag skulle ansvara för ett showroom och jobba med PR och synlighet i förlagets magasin. Ganska snabbt blev rollen förändrad och på mitt bord hamnade en hel del annat. Jag har aldrig riktigt kommunicerat detta, troligen för att det gått så fort. Nu är vi på Lifestyle i fart med att göra ytterligare förändringar som kommer påverka min roll ytterligare, vi ska öppna nya företag under moderbolaget. Jag har en del saker att ta ställning till men jag gissar att min titel och roll kommer förändras igen inom kort så jag tänker att jag tar det då.

Om någon timma sätter jag och Johan oss i bilen för att åka mot gården för att spendera helgen med familjen. På söndag är det visning av vår lägenhet och imorse påminde Johan mig om att jag har en massa väskor i garderoben som jag måste plocka bort innan dess. Det kan tyckas konstigt men i och med stöldrisken under en visning så måste jag ta det säkra före det osäkra. Jag har nämligen råkat ut för två inbrott de senaste åren och jag har lovat mig själv att det inte ska bli fler gånger.

 

På lördag avgörs det om vi får åka till Sydafrika

När jag var liten började jag att spela golf, mycket på grund av att mina föräldrar spelar i tid och otid. Jag lärde mig ganska snabbt och i och med att jag älskar regler så blev det här verkligen något för mig. När jag kom upp i övre tonåren så gled mina intressen över till annat och klubborna fick vila några år. Jag har de senaste tolv åren spelat högst sporadiskt men under vår resa till Istanbul i våras fick jag chansen att slå några hinkar igen.

Johan fick lite sug och jag var inte sen med att få mina föräldrar att locka in honom i spelat charm. Pappa tog det hela ett steg längre och utmanade min bror, svåger och Johan där högsta priset är en resa för hela familjen till Sydafrika nästa år. Det enda lilla kruxet är att samtliga måste ner till handikapp 36 om detta ska gå vägen. Själv lever jag på gamla meriter och är safe men värre är det med de andra tre. Ryktet säger att Carl har fuskat sig ner till 36 genom att muta kvinnan i golfshopen men Johan och Jonas är lite mer ärliga och kämpar på. I helgen åker vi till mamma och pappa för en avstämning där Johan ska ”spela upp” för att se hur det ser ut och kanske få några tips. Vad tror ni? Hur ser chanserna ut?

På bilden bär jag kalsonger från >>MyPakage<< som är perfekt för både golfande och andra sporter. Allt sitter på plats och du kan verkligen fokusera på ditt utövande!

 

Jag ska till Paradise Hotel !!!

Vad många kanske inte vet om mig är att jag älskar dokusåpor och gladeligen sitter uppe halva nätterna och gottar mig vecka ut och vecka in. Dock ska sägas att oavsett hur mycket jag älskar att se andra stöka runt och ha sex i dunkel belysning på bästa sändningstid så skulle jag aldrig för mitt liv ställa upp själv. Troligen för att jag inte litar på mig själv när de dolda kamerorna sen börjar spela in. Jag fick idag en inbjudan till premiärfesten av Paradise HotelCafé Opera och kände mig precis som ett barn på julafton. Ska ni följa nya säsongen?

 

Dagen började med en oväntad skuld !?

Idag är det onsdag vilket betyder löpning med Clarion Sign innan jobbet. Varje vecka ses vi på trappan 07.00 och idag var jag till och med extra tidig på grund av att jag inte kunde sova ordentligt när solen sken in i sovrummet. När vi sprungit våra sex kilometer och skulle sätta oss vid frukosten nåddes jag av ett sms från Johan som glatt meddelade att han hade glömt sin plånbok hemma men ändå hade handlat en latte på Joe & The Juice vid jobbet på och ville att jag skulle gå in och lösa ut honom. Jag skrattade högt för det här är lite typiskt honom och att bli påmind om hans (0ftast) gulliga glömska fick mig på väldigt gott humör. Det är de där små sakerna i livet som kan betyda mycket ..

Nu måste jag fortsätta jakten på de där små plastskenorna så vi kan få ordning på luckan till diskmaskinen.

 

Sms:et fick hjärtat att stanna! Kan man dö av stress?

Imorse stod jag och Johan i godan ro på Joe & The JuiceGrev Turegatan för att köpa en kaffe innan vi gick upp till kontoret när min telefon plingade till och ett sms landade i inkorgen. Det var vår städerska som stod utanför vår ytterdörr på Kungsholmen som vanligt 8.30. I och med att vi just nu bor i mina föräldrars lägenhet under försäljningen så hade jag såklart helt missat detta och var därför någon helst annanstans i tankarna i morse.

Med varmt kaffe i handen fick jag rusa ner i tunnelbanan och åka hem och släppa in henne. Det här kanske inte låter som någon stor sak men när hela mitt liv just nu är fullt av stressmoment så är varje lugn stund värd väldigt mycket. Senare i dag ska jag till Elgiganten för att fortsätta jakten på plastbitarna till köksluckan för att se om vi till slut kan få den monterad. Jag har slutat tro och är helt uppgiven men ska försöka uppbåda kraft nog att i alla fall görs ett sista försök. Jag vet att ni hejar på mig och allt stöd betyder mycket just nu…